1920 skrevs Svalbardfördraget som gav Norge suveränitet över ögruppen Svalbard, Jan Mayen och Björnöya.
Svalbard ligger 200 mil norr om Oslo, och det tar nästan tre timmar att flyga dit.
Eftersom det är permafrost på Svalbard, byggs alla hus på pelare som går ner till fast berg.
1904 började man bryta kol på Svalbard. Det var en amerikan som hette Longyear som startade verksamheten och han döpte platsen till Longyear City.
Dörren till en affär.
Det finns fler isbjörnar än människor på Svalbard, därför måste du vara beväpnad om du vill gå utanför själva tätorten.
Att åka båt och göra landstigningar med gummibåtar är det bästa och bekvämaste sättet att se Svalbard.
Det gamla namnet på Svalbard är Spetsbergen, och man kan lätt förstå varför.
Många föredrar Mallorca och Kanarieöarna, men inte jag.
För en fågelskådare är det stort att se en bredstjärtad labb jaga i den här miljön.
Sillval är den näst största valarten, och väger 40 - 70 ton.
Om man vill se mesta möjliga ska man vara uppe på däck. Strax efter att jag tog den här bilden upptäckte vi en isbjörn på isen framför båten.
Det här är en fin isbjörnshanne som troligtvis väger omkring 500 kg.
En storsäl ligger på isen och vilar.
Storsälen visade sig vara helt orädd för oss.
Midsommarafton
Midsommardagens morgon. Jag spanar efter isbjörn, men det blev bara en valross.
Att få se en valross i den här miljön är en svårslagen upplevelse.
Detta är det som är kvar av startrampen ifrån Andrés ballongfärd mot Nordpolen 1897.
Svalbardrenen är tjockare och har kortare ben än de svenska renarna.
Att sakta glida fram i en gummibåt är bästa sättet om du vill komma nära fåglar och djur.
Stormfågel.
Silvertärnor.
Svalbard är ett resmål som jag verkligen kan rekommendera.
